Man vill göra den där magiska konserten eller skivan, som av lyssnaren upplevs som fullkomlig.
Inte i betydelsen perfekt presterade toner, utan i betydelsen fullkomligt magisk.
Men man kämpar mot de små detajerna som blir fel hela tiden. Man kämpar, övar, reparerar.
Man lider, och skämtar.
Man lider för att man upplever sig så långt ifrån målet.
Man skämtar för att stå ut.
Prioritet Ett. Hitta magin.
Prioritet Ett. Försörja familjen och vara närvarande där.
Där finns en konflikt.
Science-fiction-författaren och -pionjären Isaac Asimov formulerade på 1940-talet de klassiska Robotikens Tre Lagar:
1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.
Enkla regler med fröet till svåra konflikter. Man får liksom lust att skriva en science-fiction-roman eller ett filmmanus.
Kanske kan man försöka sig på att formulera Vuxenhetens Tre Lagar?
1. En vuxen människa måste vara där för sina barn, och förstöra så lite som möjligt för andra människor - nu levande och kommande generationer.
2. En vuxen människa måste se till att kunna betala sina räkningar, utan att det kommer i konflikt med Första lagen.
3. En vuxen människa behöver i övrigt inte göra något särskilt, annat än att mysa och vara snäll mot sin kropp och sin själ, såvida det inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.
Dessa tre lagar kan vara nog så svåra att efterleva, och är ständigt motsagda från alla möjliga håll. Köp! Prestera! Tävla! Var lycklig! Var mer! Bättre! Snyggare! Jobba hårdare! Var nån du inte är! Finn dig själv!
