söndag 9 januari 2011

Hårdjojk

Söndag i Narvik.
Häruppe ungefär 3978 km ifrån Rom, se skylten, är det "ganske rolig" (ganska lugnt) om söndagarna, om man säger så.
Roligere än i Rom iallafall.

Men på mitt hotellrum var det ett sjuhe...s ös på eftermiddagen.

Jag spelade cello på nästa skiva med det samiska "hårdjojk"-bandet Intrigue.
Dom är från Karasjok, se skylten. Men dom var inte på mitt hotellrum.
Hotellstäderskorna måste tyckt att det lät mystiskt inifrån rum 625. En ensam ylande cello som tvärbörjar och slutar plötsligt, om och om igen, och i övrigt helt tyst.
Den där romantiska bilden av arbetet i skivstudio, med producenten som sitter framför mixerbordet och gör tummen upp till det lyckliga bandet framför mikrofonen, den blir ibland verklighet fortfarande.
Men alltmer sällan.
Du vet, digital teknik.
Nuförtiden kan var och en spela in sitt instrument hemma ensam, och maila färdiga och ofärdiga inspelningar fram och tillbaka över jordklotet. På en låt kan trummisen ha spelat in sig själv i Australien, keyboardisten i Italien, basisten i Sverige, gitarristen i Kalifornien och sångaren i New York.
Lät det som en överdrift? Det är det inte, jag var basisten i det projektet :)

Hursomhelst, jag kan garantera att det finns absolut ingenting i Intrigue's sound som avslöjar att något instrument spelats in sittande på sängkanten iförd pyjamas och yllesockor.
Det låter stoooort och stenhårt och gör ingen hårdrockare besviken.
Inte undertecknad heller.




1 kommentar:

  1. Yllesockor låter väldigt hårdrock, i mina öron i alla fall. (De som har - och kallar sig - bobbysocks får puttra på med sitt.)

    SvaraRadera