Han är en person med ett mycket starkt uttryck, till exempel är han känd för att han hungerstrejkade nere i Oslo i sin ungdom i protest mot norska statens kraftverksprojekt och allmänna överhöghet i Sápmi.
Och så jojkar han så att håret reser sig på en.
Att få sitta mitt emot honom i hans hem och höra hans jojk..
det finns ett bra uttryck på engelska för den sortens upplevelse: the real thing.
Jag hade med mig både diktafon och kamera, men använde dom aldrig, det kändes bara...fel på något sätt.
Som vanligt får jag tacka den fantastiska Liv Rundberg för att detta möte blev till.
Nästa gång tar jag med mig cellon, så får vi se vad det blir av det.
Men jag tror mer och mer att det är med jojkar som med blommor; man kan avbilda dom, sätta dom i fina vaser och uppsättningar etc. men faktum kvarstår: dom är bäst där dom står.
Jojken är vild.
När man försöker tämja den, pressa in den i ett "modernt" musikaliskt sammanhang så är det lätt att den dör.
Kanske bäst att låta den vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar