Sedan börjar vi spela. Vi spelar igenom "Narvik 9".
Detta att för första gången höra något i verkligheten, som man under en längre tid bara har hört inne i sitt huvud... det kan man kalla en riktig "aha-upplevelse"!
Musikerna är skickliga. Det är en konstig besättning; jag spelar elbas, och bredvid mig spelar Torleif Torgersen på ett hammarklaver! Instrument från varsin epok. Men de möts och tycks trivas ihop, tillsammans med stråkkvartett och träblåstrio.
Vi jobbar på det rytmiska, som är det svåraste med det här stycket. Att hitta själva svänget tillsammans. Självsvänget.
Glad i hågen går jag till hotellet efter repetitionen och drar på mig joggingkläderna.
Det gäller att skynda sig ut medan det finns dagsljus, blank-isen lurar i backarna. Och vilka backar!
Och när man kämpat sig upp, vilken utsikt! Världens vackraste joggingrunda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar