Jag tror inte jag tror på det. Jag tror att det är ytterligare ett utslag av vår stackars överdimensionerade hjärnas ständiga försök att finna mönster i kaos.
Men idag mumlade jag det faktiskt: "fruktan realiserar det fruktade".
För ett drygt år sedan, när jag funderade på om jag skulle tacka ja till att bli Nord-Norges Artist In Residence, så var det mycket panoramavyer av fjäll och fjordar från vackert inredda arbetsrum jag såg framför mig. Och det var ju precis så det blev, i Lassagammi i Skibotn. "Åtrån realiserar det åtrådda" kanske?
Men jag såg också ett antal skräckscenarier på min inre bioduk.
Bland annat en scen där jag i vintermörkret i snöblandat regn kliver ur en sjaskig Opel och halkar in i en lågpris-matbutik, och försöker i lysrörsbelysningen och tystnaden därinne hitta något att äta bland all kjøttdeig och svinekjøttspiroger (jag är nästanvegetarian). Jag kommer ut nästan tomhänt, med några sega morötter och en burk krossade tomater i en liten plastpåse. Och kanske en Snickers som ett tappert försök till feststämning..
EXAKT så blev det idag.
Nåja, minus vintermörkret och Opeln. Men det regnar.
Det är söndag i Sortland. Jag trodde att det var 2011, men jag måste ha tagit fel.
ALLT är stängt, till och med det stora Coop-templet. Och jag börjar bli hungrig.
Då får jag syn på den enda affären som är öppen!: lågpris-matbutiken Bunnpris, halkar in, försöker i lysrörsbelysningen och tystnaden därinne hitta något att äta bland all kjøttdeig och svinekjøttspiroger. Jag kommer ut nästan tomhänt, med några sega morötter...ja ni förstår nu. Copy and paste.
Fruktan har kanske faktiskt realiserat det fruktade.
Hur gick det sen?
Jag åt både lunch och middag ute, på två olika restauranger. Mitt favvoställe Ekspedisjonen var stängt, min åtrå till deras val-carpaccio lyckades inte realisera det åtrådda.
Istället blev det klassisk norsk kinamat till lunch och en nästan komiskt påver grekisk sallad till middag.
Nu har jag kommit hem igen och ska äta min Snickers. PARTEYYYY!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar