Enough is Enough.

Träffade Hege Monika Eskedal idag, som är körledare i Sortland.

En av lärdomarna från mitt första år som Artist in Residence var detta: Vägen till Bygdens Hjärta går via Kören.

Så jag tänkte sätta upp "Vidderna inom mig", verket från i somras, på kulturfestivalen kommande vår.

Sortlands körer och Landsdelsmusikerna. Då har vi ett gemensamt mål.

Sedan gick jag hem till Kunstnerhuset i Sortland.
Sedan fick jag nog av Kunsterhuset i Sortland.
Jag packade mitt pick och pack i bilen och åkte västerut, ut till vidöppna havet. Vinje i Bø.

För 200 kr natten fick jag rum i ett slags vandrarhem vid hamnen, och jag är enda gästen i hela huset, säsongens sista gäst. Överallt sitter handskrivna lappar med till order gränsande förmaningar: "Ta av på fötterna HÄR!" "Ytterdörren ska ALLTID vara låst!" "Hundar och katter HELT oacceptabelt!" etc etc och till sist, som ett desperat rop på hjälp, " HÅLL ORDNING!!". En symbol för svårigheterna för en kontrollfreak att driva vandrarhem.
Det luktar svett i köket (?), och föreståndaren envisas med att stänga dörren dit hela tiden. Så fort han har gått så öppnar jag alla dörrar och fönster där, det blir ett mini-krig :)

Trots detta så trivs jag här i den enormt ödsliga skönheten i den lilla hamnen. Jag har just insett var min gräns går vad gäller omysighetsfaktorn i boendet. Den går precis ovanför Kunstnerhuset i Sortland och precis under vandrarhemmet i Vinje hamn. Precis däremellan.

Till sist några exempel på vad som pryder väggarna i mitt nya hem.

Kultureliten i Stockholm, varsågod att förfasas! Eller borde Vinje Hamn komma med i nästa superformgivna coffeetable-bok "100 Trendiga Hotell Norr om Polcirkeln"?

The Classic.

I köket.