Do Not Disturb

Att bo på hotell har sina sidor - eller väggar rättare sagt.

Jag försöker visa hänsyn mot mina medmänniskor här i livet, till exempel när jag går på bio så försöker jag hitta en plats där det inte sitter någon bakom - jag är ju 196 cm lång. Och så där håller jag på.

Vi är alla offer för fördomar. Även bemötandet som en vuxen, mycket lång, vit man upplever har vissa förtecken.

Man förväntas vara en sån som bestämmer och chefar och tar för sig med självklarhet. Därför måste man le extra mycket och lägga sammetsfilter på rösten. Om man inte vill skrämma folk, av en eller annan anledning.

Så idag, söndag, "dan efter kvällen före", väntade jag "ända" till 10.30 med att börja spela cello, men Knack-Knack-Knack sa det efter en halvtimme, det var alltså för tidigt iallafall...

Jag öppnar, och där står en tjej från receptionen. Hon känner mig inte, hon har bara sett mig komma och gå förbi receptionen, hon vet inte om det där med mina sittplats-bryderier på bio etc. Hon är beredd att ta i med hårdhandskarna.

Hon är förberedd på att en tvåmeters tvättäkta psykopat ska öppna dörren och gå till attack direkt. Endast en psykopat sitter väl och spelar samma sak om och om igen på ett musikinstrument i flera minuter i sträck ensam på ett hotellrum på söndag förmiddag? För att visa hur mycket han skiter i grannarna??

Så hennes darr på rösten gör att hennes rädsla hörs, när hon försöker låta bestämd:

"Jag ser att Ni har satt upp en Do not disturb-skylt på dörren, och Ni är säkert flink på att spela på Ert instrument, men Ni stör faktiskt Era grannar! (Svälj)"

Jag tycker synd om henne som måste utföra detta smutsiga uppdrag, så jag försöker med sammetsfiltret: "Jag förstår. Finns det kanske något annat rum jag kan sitta och spela i?"

Hon, som var förberedd på en helt annan reaktion, tappar fattningen och snubblar över sina ord: "..ja..jag ska se lite på det..och återkomma..jag återkommer.."

Hon gick tillbaka till hissen, återkom aldrig, så jag fick till sist själv gå ner och sätta mig på en stol i den öde frukostmatsalen och spela vidare.

Med min mjukaste sammetston.