Hajk

Söndag.
Det märks i luften, även i ett litet samhälle som detta. Jag går på söndagstur trots att regnet hänger i luften. Denna gång uppåt, mot fjället ovanför huset.
Det är Svart pist - men uppåt. Några grader brantare och vandringen kan kallas klättring!
Hittar så småningom en vandringsled. Inte en enda människa träffar jag, trots att det är söndag.

Det påminner mig om historien om mannen som gick på tur i skogen och plötsligt stötte på en man med asiatiskt utseende som stod blick stilla på stigen. "Hej" sa mannen. "Herro" fick han till svar. Så han frågade "Where are you from?". "Flom Tokyo, sil". Mannen gick vidare en lååång promenad och kom sedan tillbaka till samma ställe, och där stod japanen fortfarande kvar, blick stilla! Så han frågade: "Can I help you?" Japanen svarade då högtidligt: "Fol the Filst Time in my Rife, I am Arone." (För första gången i mitt liv är jag Ensam)

Till slut kom jag upp på en bergstopp med milsvid utsikt trots regntunga skyar:

Skibotn uppifrån

Vet ni hur många försök man måste göra för att plåta sig själv såhär med en iPhone 3 ? :-)


Nu ska jag skriva en latmasks guide till fjällpromenaden.

Ställe.
Två saker vill man gärna åt, som ofta utesluter varandra: utsikt och lä.
Man får kompromissa efter tycke och smak. Halvlä med halvutsikt. Eller sitta ett tag och titta tills man känner sig genomblåst, och vill krypa ner bakom stenen/klippan/trädet igen.

Sittplats.
När det gäller sittplats, så tänker man lätt fel. Man framhärdar på platt mark eller finner sig sitta på en klippkant och dingla med benen utan ryggstöd. Det man behöver är en bakåtlutande, gärna mossbeklädd, ganska hög klippa/stor sten med mossbeklädd mark framför. Sen är det bara att sätta sig ner, på ett litet sittunderlag om mossan är fuktig, och luta sig bakåt.. Voila! Zzzzz...

Kaffe.
Latmasken släpar inte med sig något spritkök eller springer runt och letar kvistar och försöker få fjutt på en eld. Nej kaffet medtages i termos.
Vilket som helst kaffe duger bra när man tar kaffepaus i naturen. Allt smakar gott. Viktigare är att termosen är bra, för det är trist med kallt kaffe. Hälla upp lite i taget är fiffigt.

Fikabröd.
Fiffigt är också att ha mackorna i en plastburk. Om plastpåse används i fickan eller ryggsäcken, förvandlas fikabrödet så småningom till kladdigt mjöl.
Ta med mer fika än du tror, det smakar ju så himla gott..
Bär plockar latmasken endast i branta uppförsbackar, då man slipper böja ryggen och kan äta och gå samtidigt.

Hushållspapper.
Det är nu man ska använda en liten plastpåse, för att hålla väta ute eller skit inne.
Någon meter papper tar nästan ingen plats, men kan underlätta många situationer högs väsentligt... :-)

Vid regnrisk: Stort paraply.
Man blir så svettig av att gå i regnställ. Blåser OCH regnar det så vill man ändå hem fortast möjligt. Regn utan blåst däremot, är mysigt - med ett stort paraply över sig.
Är skogen för tät för att paraplyet ska få plats - ja då behövs det ju ändå inte! :-)

Mobiltelefon.
På den korta fikaturen ersätter det karta, kompass, bok, block och penna, diktafon, radio, freestyle, ficklampa, röksignaler, nödraketer, samtalspartner :-)
Om man har täckning och batteriladdning förstås..

Så var Hajk slut för idag.

Har idag kommit vidare på huvudtemat med kören.
Och en ny musik kom plötsligt upp och höll på att torrkoka pastavattnet.
Jag tror det kan vara något för Arctimus-trion från Tromsø (violin-cello-piano) + undertecknad.

Nu har jag snart utkast till musikstycken till samtliga ensembler inom Nordnorges landsdelsmusik (som har gett mig det här stipendiet)!
"Link" i Hammerfest, "Noor" i Alta, "Varangermusikerna" i Vadsø, "Arctimus" i Tromsø, "Fotefar" från Troms, Knut-Erik och Håvard i Harstad. Inga Juuso. "MiN-ensemblen" i Narvik.