Passerar skidliftar som jag åkt i så många gånger; Nuolja, Björkliden, Riksgränsen.
Det finns inget mera öde än en liftstolpe på kalfjället om sensommaren..
....nnnnnnnnnnnnnnnnu!! lämnar jag Sverige och åker in i Norge.
Odda från Musikk i Troms slår följe på vägen och vi bildar en två bilars karavan upp och ner för bergspassen. Upp. Och ner. I timmar.
Och plötsligt: Lyngsfjorden! och Skibotn! och Làssàgàmmi!
Lis, husvärden, tar emot. Hon visar runt och förklarar.
Jag är helt knockad, det är så fint som i min allra vildaste fantasi.
Jag nyper mig blå.
Är detta sant? Får jag bo här?
Det är mäktiga toppar på andra sidan fjorden.
Det påminner mig om min tid i New York och synen av Manhattan, sett från Brooklyn tvärs över East River.
Det är både sol och regn samtidigt.
Går ut på altanen och tar en bild.
Packar upp.
 |
| Face to face med Falsnjárvárri |
På kvällen kör jag ännu mer bil. 7 mil utmed fjorden ligger Olderdalen, där Kåfjordkören har sin första träff för säsongen. Jag har kommit in i andra andningen, för de 7 milen känns som 7 kilometer!
Det bjuds på födelsedagstårta. Vi spelar och sjunger för varandra, kören och jag.
Musikens kraft blir tydlig en sån här gång, när den inte styrs av olika sorters vinstintressen.
Musikens kraft att uttrycka den gemensamma erfarenhet som vi inte har ord för.
Kvällen känns mycket exotisk för en urbaniserad optimerad effektiviserad professionaliserad musiker..
 |
| Kåfjordkören |
Det har blivit mörkt när vi bryter upp och jag kör de 7 kilometrarna, nej de 7 milen tillbaka. Ljusen runt fjorden får mig att tänka på Medelhavet, lustigt nog.
När jag kommer fram är vågskvalpet det enda som hörs. Lásságámmis vackra genomtänkta ljussättning framstår i all sin praktfullhet.
 |
| Lásságámmi by night |
Jaaaa! Ååååå!!!/Katarina
SvaraRadera