Konsert I. Fylkestinget Tromsø

Första stopp på vår mini-turné är Fylkestinget i Tromsø, som har en tradition av att börja sina månatliga ting med musik.

Jeez, vilken underlig publik vi hade framför oss när vi gjorde vår tiominuterskonsert!
Människor med tydliga etiketter: Arbeiderpartiet, Høyre, Venstre, Fremskrittspartiet och allt vad de heter.
Tänk om vi musiker skulla ha skyltar framför oss på scenen: Jazz, Klassiskt, Hårdrock. haha
Längst fram satt någon från arbeiderpartet som inte lyssnade, utan satt djupt försjunken i en iPad, något som fick mig att tänka på mina barn där hemma och nästan börja skratta.

I ett mellansnack passade jag på. Jag ställde frågan "Vilket parti är bäst för kulturen?". Alla ledamöterna räckte upp handen. Samma sak på frågan "Vilket parti är bäst för miljön?" Hela salen fick sig ett gott skratt innan konserten fortsatte.

Håvard, Svante och fylkestinget

Därefter flög jag och Håvard till Harstad, där vi hade en kvällsrepetition med den tredje musketören, slagverkaren Hans-Petter Vabog, som ska vara med på resten av turnén.

Meh, vilken konstig dag, börja med konsert och avsluta med rep. Helt bakvänt asså.

Ukraina-Sverige 2-1

Resandet har sina bra och dåliga dagar

Får gå upp klockan 06.00.

Får vänta 4 timmar på Oslo "Gördyr-moen".

Får ingen vettig mat.

Får inte mitt bagage.

En bra dag med andra ord!

Jag får mycket gjort, och jag slipper släpa bagage.

Jag är inte den ende svensken i Tromsø idag. Statsminister Fredrik Reinfeldt är också i stan och hänger med sina nordiska statschefspolare, kanske kollar dom matchen tillsammans ikväll.

Håvard Lund och jag har en liten duo-repetition i ett runt rum hängande ovanför hamnen! Det är svårt att koncentrera sig på musiken, för vi är helt omgivna av ögongodis; fjäll, fjord, skutor, folk, hurtigruttar, brospann, katedraler..

Avslutar dagen på pub med öl framför storbildsskärm och ser Ukraina-Sverige i fotbolls-EM.

Kan än en gång konstatera att jag saknar de där generna, som gör att jag automatiskt ser när någon är offside, kan namnet på förrförre målvakten, eller kommer ihåg i vilket EM Sverige vann mot Rumänien med 4-0.

Men så var jag också den ende pojken i klassen som valde textilslöjd, spelade i rockband, och INTE körde moped.

Jag försöker sörja att Sverige förlorade, ikväll är jag trots allt en svensk i utlandet, men jag bryr mig ju faktiskt inte nämnvärt. 

Ukraina var ju bättre.

Hem (försiktigt)

Jag kör försiktigt försiktigt från Riksgränsen till Abisko. Inga snabba accelerationer eller inbromsningar. Marschfart 80 kmh. AC:n av. Radion av. Jag andas lugnt in och ut.

Bilen är nästan helt tom på bensin. (SchhhhSäg det inte högt så bilen hör det!)

Glömde den detaljen igår när jag fick punktering.
När jag tankar i Abisko inser jag hur tom den faktiskt var.
Jag tankar 49 liter bensin i 50-literstanken.

Lämnar bilen på Kiruna flygplats med nyckeln på framhjulet (bara så ni vet, allihop).
Mats Dahlberg kommer och hämtar den.
O Store Mats, vad gjorde jag utan dig?
Nästa uppfärd 11 juni. Ciao!

Konsert Sortland kirke. Noter och däck punkterade.

Idag gav jag en pingstaftons-konsert i Sortland kirke tillsammans med kantorn Mette Dyrnes på orgel och piano.
Det var en eftermiddagskonsert med avslappnad atmosfär, lite "hemma hos" känsla.
Vi spelade några av mina kompositioner; Fall, Melting Ice, Adagio ur Cellokonsert nr 1, samt musik ur bra filmer: Marin Marais virtuosa gambamusik "Le Badinage" ifrån den franska filmen "Tous le matins du monde" samt musik från den norska filmen  "De usynlige".
Mette spelade Cesar Franck på orgeln så att kyrkan skakade.
Jag spelade också några solon; Green, Black Run, samt indisk raga (Raag Multani) med iPhone-tablas och -tanpura, som så många gånger förr.
Nytt för denna gång var en jazzstandard (Body and Soul) med iPhone-jazztrio-ackompanjemang. Det var inte sista gången. Komp-apparna har blivit bra, nästan konsertvärdiga ;)

När konserten var slut satte jag rak (nåja) kurs mot Sverige.
Men halvvägs, nånstans i vildmarken mitt i Ingenstans, när jag satt och "koste" mig som bäst över att vara på hemväg så sa det PANG och bilen började kränga och låta som ett tröskverk.
Punktering.
Shit.F..k.
Men vädret är iallafall OK...vänta, kände jag inte en droppe? Och så börjar det regna...suck.

Man känner sig inte precis som James Bond där man knäar på asfalten i regnet och bilarna vrålar förbi precis bakom fotsulorna. Nordnorges vägar har inga vägrenar.
Efter att ha tackat alla gudar och förra bilägaren för att reservhjul och domkraft fanns i bilen så var jag snart på väg igen.

Varför så bråttom till Sverige, flyget från Kiruna går ju imorgon?

Jo jag hade tänkt åka skidor i Riksgränsen. Jag såg mig själv åkande i kvällsolen i T-shirt, jeans och solglasögon, jag hade räknat ut det så bra.

I Riksgränsen visade det sig vara tjock dimma. Absolut ingen kvällsåkning. Suck igen.

Finalen på "James Bonds Förnedring" utspelades på Riksgränsens vandrarhem, med scener som "oops-det-bor-redan-någon-i-mitt-enkelrum" och "jag-har-glömt-nyckeln-i-rummet-och-skorna-också-och-det-är-200m-lerväg-till-receptionen".

Store Studio dag 3

Idag körde vi med vidöppna dörrar och fönster i studion - den här gången menar jag både bokstavligt och bildligt.

Håvard Lund och jag utökades till en trio med slagverkaren Hans-Petter Vabog på marimba och vibrafon.

Vi repade i studion inför vår kommande turné i juni. Vi spelar originallåtar och norska folketoner, allt i nya arrangemang, och med mycket improvisation.

Kombinationen cello/basklarinett/marimba är speciell. 

De tre instrumenten har nästan exakt samma tonomfång. Det liknar den mänskliga röstens - av båda könen, från en låg bas till en hög sopran.

Det är ett stort omfång, och användbart, alla kan växla mellan alla roller.
Baslinje, melodi i sopranläge, mellanstämmor, ackord.

Trion.

Efter den sista arbetsdagen i Store Studio så var det dags att flyga hem över Lofoten till Stokmarknes.
Men de tunga molnen låg strax ovanför markhöjd, så piloten lyckades inte landa. Efter ett par försök gick det. Gulp..

Store Studio dag 2

Idag stog luften stilla i Store Studio i Bodø - och då menar jag bokstavligt.
Ventilationsanläggningen var trasig.
Det är lite av en katastrof i en studiomiljö, en miljö där man ju inte bara kan öppna några fönster och vädra lite, och där man måste använda all den hjärnkapacitet man kan uppbåda för att nå bästa resultat,

Vi jobbade med några pålägg på en kommande CD med norska folkmelodier i nya arrangemang, bland annat med indiska klassiska musiker inblandade.
Men det blev alltså en svår dag på jobbet idag. Hjärnan fick inte nog med syre, så idéer och reaktioner flödade inte riktigt fritt. Och svetten bara rann vid minsta ansträngning.
Vi gjorde vårt bästa, men det blev en något avkortad arbetsdag i studion.
Gick ut på gatan i mina blöta kläder och mötte den nordnorska vårluften. Hjärnan applåderade.

Store Studio, Bodø

Flög från Stokmarknes till Bodø.
Vilket väder. Vilken flight!
Piloten "koste seg" där framme i cockpit och valde en "alternativ rutt" för att vädret var så bra.
Vi flög fria som fåglar genom Lofoten, mellan fjällen, nere i fjorden.

I Bodø, i "Store Studio", Nordnorges studio-flaggskepp, hade jag stämt träff med basklarinettisten Håvard Lund.
Han har skrivit musik till en kommande samisk teaterföreställning. Musiken är gripande, ångestfylld, smärtsam. Man känner att den, liksom teaterföreställningen, handlar om döden.
Vi spelade fria som fåglar genom, mellan, och nere i Håvards teman.

Vi spelades in av Are Simonsen, Store Studios enormt skicklige ljudtekniker,
i ett stort studiorum med fönster mot de snöklädda fjälltopparna.
Tänk om jobbet alltid vore så här lätt!

Are Simonsen