Hemavan-Umeå.

Äntligen en hotellfrukost i min stil, tänker jag när jag scannar den lilla men perfekta buffén på Hemavan fjällcenter. Har CIA tagit reda på vad jag äter till frukost och vilka hotell jag ska bo på?
Nej, jag är helt enkelt i Västerbotten.

Sedan följer sex timmar drivande nerför E12 längs Umeälven. A smooth drive.
Höstfärgerna på björkarna.
En buddistisk fika i Lycksele.
De gamla bönehusen i byarna.

Driver ända in till Umeå centrum innan bilen fastnar på en bakgård. Jag hoppar ur och bänkar mig på Nya Konditoriet.

NK alltså.
NK är det klassiska kondiset mot vilket jag mäter alla andra kondis runt om i världen. Namnet Nya Konditoriet är motsägelsefullt; trappan upp till kondiset är numera alldeles nednött. Inte så konstigt kanske, om det inte vore så att den är gjord av marmor.
Tillbringar 3 timmar där. Hälsar på olika gamla bekanta som kommit upp på en lördagsfika. Har planeringsmöte med Elisabeth Holm och Eric Johannesson från Umeå Kammarmusikförening. Ger en intervju med Erica Sjöström från Västerbottens-Kuriren. UK och VK på NK.

Sedan stolpar jag koffeinhög ut till bilen och tar en runda till barndomskvarteren innan jag tar kväll.

Höstdagjämning, och jag är i Umeå.
Något är alldeles rätt, som ett vattenpass.