Store Studio dag 3

Idag körde vi med vidöppna dörrar och fönster i studion - den här gången menar jag både bokstavligt och bildligt.

Håvard Lund och jag utökades till en trio med slagverkaren Hans-Petter Vabog på marimba och vibrafon.

Vi repade i studion inför vår kommande turné i juni. Vi spelar originallåtar och norska folketoner, allt i nya arrangemang, och med mycket improvisation.

Kombinationen cello/basklarinett/marimba är speciell. 

De tre instrumenten har nästan exakt samma tonomfång. Det liknar den mänskliga röstens - av båda könen, från en låg bas till en hög sopran.

Det är ett stort omfång, och användbart, alla kan växla mellan alla roller.
Baslinje, melodi i sopranläge, mellanstämmor, ackord.

Trion.

Efter den sista arbetsdagen i Store Studio så var det dags att flyga hem över Lofoten till Stokmarknes.
Men de tunga molnen låg strax ovanför markhöjd, så piloten lyckades inte landa. Efter ett par försök gick det. Gulp..

Store Studio dag 2

Idag stog luften stilla i Store Studio i Bodø - och då menar jag bokstavligt.
Ventilationsanläggningen var trasig.
Det är lite av en katastrof i en studiomiljö, en miljö där man ju inte bara kan öppna några fönster och vädra lite, och där man måste använda all den hjärnkapacitet man kan uppbåda för att nå bästa resultat,

Vi jobbade med några pålägg på en kommande CD med norska folkmelodier i nya arrangemang, bland annat med indiska klassiska musiker inblandade.
Men det blev alltså en svår dag på jobbet idag. Hjärnan fick inte nog med syre, så idéer och reaktioner flödade inte riktigt fritt. Och svetten bara rann vid minsta ansträngning.
Vi gjorde vårt bästa, men det blev en något avkortad arbetsdag i studion.
Gick ut på gatan i mina blöta kläder och mötte den nordnorska vårluften. Hjärnan applåderade.

Store Studio, Bodø

Flög från Stokmarknes till Bodø.
Vilket väder. Vilken flight!
Piloten "koste seg" där framme i cockpit och valde en "alternativ rutt" för att vädret var så bra.
Vi flög fria som fåglar genom Lofoten, mellan fjällen, nere i fjorden.

I Bodø, i "Store Studio", Nordnorges studio-flaggskepp, hade jag stämt träff med basklarinettisten Håvard Lund.
Han har skrivit musik till en kommande samisk teaterföreställning. Musiken är gripande, ångestfylld, smärtsam. Man känner att den, liksom teaterföreställningen, handlar om döden.
Vi spelade fria som fåglar genom, mellan, och nere i Håvards teman.

Vi spelades in av Are Simonsen, Store Studios enormt skicklige ljudtekniker,
i ett stort studiorum med fönster mot de snöklädda fjälltopparna.
Tänk om jobbet alltid vore så här lätt!

Are Simonsen

Inga Sámi Siida

(Jag tror att Sámi Siida betyder ungefär Sameföreningen, eller bättre på engelska "the Sámi community".
Inga är hon som är chef.)

Idag var det poesikväll i trä-lavvon (träkåtan) i Sámi Siidan på fjällsluttningen.
Inte mindre än sju amatörpoeter ifrån "Vesterålen Litteraturlag" läste sina egna och andras dikter med samiskt tema.
Jag improviserade preludium, interludium och postludium på cellon, samt spelade även under själva dikterna.

Det var en vacker kväll.

Fjällen badade i sol.

Inne i den lilla lavvon satt publiken längs väggarna, med eldstaden brinnande i mitten på äkta manér.

Föreställningen pågick i en dryg timme.

Tyvärr gör min hartsallergi att jag inte tål rök från ved, så jag mådde rätt dåligt på repetitionen igår.
Men idag när det var "skarpt läge" så glömde jag fullständigt bort allergin.
Musikens makt är stor.

Det var en upprymd skara människor som släntrade ner förbi rengärdet till bilarna längre ner mot fjorden och körde hem i kvällssolen.

I trä-lavvon.
Bild: Beate Heide.

Nordnorges två sidor

Idag påbörjade jag två nya små projekt, som avslutas redan denna vecka.

De två projekten representerar varsin sida av Nordnorge : den ursprungliga, Samiska och den senare kommande Norska.

Byggnaderna, där de respektive projekten genomförs, är tydliga symboler:

Projekt B
Sortland Kirke

Projekt A
Inga Sámi Siida

Projekt A.

Tisdag, i trä-lavvon (träkåtan).

Spela till några diktare som läser dikter med samiska temata.

Projekt B. 

Lördag, i kyrkan.

Konsert tillsammans med kantorn Mette Dyrnes. Söderifrån kommande musik: Henryson, Franck, Marais.

Båda projekten hade repetitioner idag, de stod där sida vid sida i min almanacka.

Så tydligt och klart kan de två sidorna av den nordnorska kulturen samexistera.

Sunday at the Village Hadseløy

Inte mycket yttre händelser idag.
Det är njutningsfullt.
Särskilt så här första dagen som eremit, innan saknaden sätter in.

Det har regnat och blåst hela dagen. Vädret klär dagen perfekt.
Men det spricker upp i horisonten.

Clark Kent blir Stålmannen

Kör de 5 biltimmarna till Kiruna flygplats med min familj. Dom ska hem till storstan, jag ska stanna kvar här i en vecka, göra konserter och spela in i studio.

När jag vinkat av dem åker jag till Kafé Safari och påbörjar förvandlingen till Artist In Residence.
Det är som Clark Kent som går in i en telefonkiosk och kommer ut som Stålmannen.
När jag lämnar kaféet efter en dryg timme så går jag med målmedvetna steg, tystlåten, snabb och effektiv.

Skämt åsido, jag är samma gamla svante. Men visst är det en sak att vara familjefar på familjesemester, och en annan att vara musiker-eremit. Det ställer lite olika krav på en, minst sagt.

Stålmannen flyger de 5 biltimmarna tillbaka på 4 1/2 timme.

En liftare plockas upp. Han är väldigt kort, har ett speciellt utseende, och berättar att han fick kontakt med andevärlden igår kväll.
Jag frågar honom "Är du samisk?".
(Lägg märke till att jag inte frågar "är du same?")
Han mumlar när han svarar ja, och när jag frågar honom vad han heter så svarar han med ett amerikansk-klingande namn, förmodligen inte hans egentliga.

Hmmm..samiskhet är tydligen fortfarande något man talar tyst om.
Utom i den unga generationen, hoppas och tror jag.