När jag vinkat av dem åker jag till Kafé Safari och påbörjar förvandlingen till Artist In Residence.
Det är som Clark Kent som går in i en telefonkiosk och kommer ut som Stålmannen.
När jag lämnar kaféet efter en dryg timme så går jag med målmedvetna steg, tystlåten, snabb och effektiv.
Skämt åsido, jag är samma gamla svante. Men visst är det en sak att vara familjefar på familjesemester, och en annan att vara musiker-eremit. Det ställer lite olika krav på en, minst sagt.
Stålmannen flyger de 5 biltimmarna tillbaka på 4 1/2 timme.
En liftare plockas upp. Han är väldigt kort, har ett speciellt utseende, och berättar att han fick kontakt med andevärlden igår kväll.
Jag frågar honom "Är du samisk?".
(Lägg märke till att jag inte frågar "är du same?")
Han mumlar när han svarar ja, och när jag frågar honom vad han heter så svarar han med ett amerikansk-klingande namn, förmodligen inte hans egentliga.
Hmmm..samiskhet är tydligen fortfarande något man talar tyst om.
Utom i den unga generationen, hoppas och tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar