Kärleksstigen

Idag tar vi igen oss efter gårdagen.
Vi kliver upp framåt lunch, orkar inte stort mer än att åka och handla och laga middag.
Men vi tar en promenad på "Kjærlighetsstigen" vid havet. Den är full med dikter på hjärtan.

Turistus Maximus Norvegicus

(alternativa titlar: "Norway In A Day" eller "Norge I Ett Nøtteskall")

Familjen har inte mycket tid på sig, dom ska åka hem på lördag.

Idag ska vi försöka klämma in allt som är typiskt Norskt på ett dygn.

1. Gå på tur.
Vi började dagen med att "gå på tur" bakom huset. Men bakom huset ligger ett fjäll ca 700 m högt! En halvtimme rakt upp på fjället, fem minuters paus "oo aa vilken utsikt!!", och så ner igen, nu med extra hjälp av gravitationen.
Vi måste ju hinna med nästa punkt.

2. Fira 17. maj.
Nationaldagen är en av de "rödaste" dagarna i den norska kalendern. Absolut allt ligger nere, utom blåsorkestern, Hurtigruten och flaggorna. Vi räknade till 113 flaggor på de 10 bilminuterna in till tätorten.
Väl framme vid torget i Stokmarknes: Väntan.
(En mycket säregen väntan. Jag har faktiskt aldrig upplevt en folksamling mer väntande och samtidigt mindre förväntansfull . Alla vet att det kommer att bli ungefär lika odramatiskt som förra året, men att utebli är otänkbart.)
Plötsligt, efter 1 1/2 timme - paraden passerar! Ett fasligt liv i tio minuter, trumpeter, tubor, pukor, flaggviftande, skrik, rop, visslor, vuvuzelor, sedan är gatan tyst igen. Vi följer med strömmen till den jättelika tårtbuffén vid hamnen och äter oss mätta på 17.maj-tårtor.

3. Inte äta lunch.

4. Åka Hurtigruten.
Vi skippar transportsträckorna och går rakt på en av "filéerna" på Hurtigruten. Det är sträckan mellan hamnarna Stokmarknes och Svolvær, sträckan då man går in i Trollfjorden. Fartyget skrapar nästan i bergväggarna på båda sidor och alla kör slut på sina minneskort och batterier.
Och på sina illusioner.

Alla tyskar som väntat i femtio år på att få åka in i denna fjord har nu plötsligt gjort det, och påbörjar nu en period av desillusionering och depression.

Sedan öppnar sig Atlanten och horisonten blir spikrak igen.

5. Äta bacalao och dricka billigt rødvin på någon brygga i Lofoten.
I Svolvær sätter vi oss och äter  bacalao och dricker billigt rødvin på någon brygga i Lofoten.

(Lögn, vi satt inomhus på lyxrestaurang, och bara en av oss åt bacalao. Jag är vegetarian och tål inte vin.)

6. Åka hem och lägga sig på konstigt underlakan som känns som sliten frottéhandduk.

Klockan är två på natten när vi kliver av Hurtigruten och lägger oss helt utpumpade att sova.

Hurtigruten ankommer!

Uværshula!

Nu är jag på väg upp igen, det var ett tag sen sist.
Familjen följer med och stannar de första dagarna.

Vi vill vara miljöhjältar, och äntrade därför nattåget från Stockholm igår kväll. När vi vaknar upp i Nattavaara går vi till bistrovagnen.
"Bistrovagnen". Vilket skämt. Hur ska vi få folk att sluta flyga och börja tåga om det är så här?
Skärpning, SJ, eller vilken fransk/tüsk/finsk speditionsfirma det nu är som övertagit det slitna olönsamma norrlandståget.

Precis innan vi ska gå av i Kiruna så rasar det in ett entusiastiskt kinesiskt filmteam i kupén och börjar intervjua oss om vårt miljöengagemang. Dom är på miljöreportageresa i den höga nord.
Vi lyckas inte riktigt få dom att fatta hur bråttom vi har så det blir väldigt komiskt :-D
Filmtips: "Lost In Translation".

Sedan kör vi bil i fem timmar genom det sedvanliga 360-graders-panoramat med fjäll (gäsp), fjordar (gäsp), renar, örnar (gäsp gäsp).
Gäsp? Är jag blasé efter bara två år häruppe?
Inte bra..
Barnen är inte särskilt intresserade heller, de tittar in i sina bildskärmar.
Återstår Katarina, som får ta på sig ooo-andet och aaa-andet och hon gör jobbet bra.

Vi kommer fram till huset jag hyrt ute vid den klippiga kusten på Hadseløya med den spikraka horisontlinjen utanför köksfönstret.
Filmtips: Tarkovskij.

Sedan går vi raka vägen ner till havet och "Uværshula" (Ovädershålan), en otroligt romantisk pytteliten byggnad mellan två naturliga klippväggar. Den har en enkel tegelvägg bak, en liten vedspis, och en trävägg fram med dörr och fönster ut mot havet.
Och gratis wifi. Nej det sista var ett skämt.

Det är vindpinat, enkelt, som hämtat ur "Den gamle och havet". (tror jag..?)

Eller någon kommande Apple-reklamfilm

Det är sen kväll. Vi leker bland klipporna medan de stora vågorna kastar sitt skum och solen skiner på den ljusa natthimlen.

Uværshula klockan 21.

Arve Henriksen & Co, support: Steinar Kjeldsens Kvartett

Idag var det konsert i Sortland Kino, min hemma-arena som Artist In Residence.

Först ut var Steinar Kjeldsens Kvartett som spelade som "förband" ute i foajén en timme innan konserten.
Många konsertbesökare kom i god tid och fick ett glas fuskchampagne att sippa på när de spisade jazzen.

Steinar Kjeldsen, piano, Tim Challman, tenorsax, Oddmund Finnseth, kontrabas samt Jan Olsen, trummor spelade sexti- och sjutti-talsjazz, och jag satt in som gästsolist på ett par låtar mot slutet.
Ett sant nöje att spela denna musik med dessa herrar. Allt känns väldigt "mammas gata" på något vis.

Därefter var det dags att gå in i stora salen, och samtidigt gå in i en annan värld, en mörkare, mer filmisk och episk.
Konserten, eller man skulle nästan kunna säga "föreställningen" Tidssoner for trompet og treverk passade väldigt bra i den vackra gamla välbevarade biografen.

Medverkande:
Arve Henriksen, trumpet, röst, elektronik
Gjermund Larsen, violin, hardingfela
Nils Økland, violin, hardingfela, viola d'amore
Svante Henryson, cello
Mats Eilertsen, kontrabas
Geir Østensjø, ljuddesign
Tord Knutsen, ljusdesign

Vi spelade originalkompositioner av oss medverkande musiker, samt av keyboardisten Ståle Storløkken och renässanstonsättaren Josquin des Prez.

Bilderna av de respektive banden säger mer än tusen ord om hur det lät:

Tidssoner for trompet og treverk

Steinar Kjeldsens Kvartett

Till Sortland

Den här gången kommer jag flygande upp till Sortland från fel håll: ifrån Stavanger.

Jag är egentligen på Norgeturné med Arve Henriksen och "Tidssoner for trompet og treverk", men har en ledig dag, så jag passar på att vara lite Artist in Residence.
Imorgon kommer resten av kvintetten flygande, och så gör vi en konsert här i Sortland!
Det gäller att planera och vara smart.

"Tidssoner for trompet og treverk" är en 14-konserters guldturné med sorgkant: det är norska Rikskonserternes allra sista konsertturné.
Norge härmar Sverige och lägger ned Rikskonsertene.
Nya tider, nya idéer.
Men musiken består.

Jag passar på att åka ut till fantastiskt vackra Hadseløya för att kolla på ett hus som jag kanske ska hyra nästa gång jag kommer upp.
När jag kommer fram till huset är saken klar på en sekund.
Det är som i mina vildaste fantasier; det öppna havet med rytande vågor och en spikrak horisontlinje, och så Lofotens bergkedja som försvinner ner i havet söderut.

Från köksfönstret på Hadseløya. Obs snö!

Dans på räls

Inte mycket att säga, för vädret är bra och allt går som på räls,  eller rättare sagt asfalt.
Narvik-Kiruna går som en dans.

Det var en bra omgång denna, folkrik, med mycket kärlek.
Au revoir säger jag och bordar luftskutan.

Klämdag

Dag mellan konsertdag och resdag.
Är konstig dag.

Åkte till Narviks stolthet, slalombacken, hyrde mig ett par skidor och tog gondolen upp.

På väg upp till toppen.

Denna slalombacke vetter ut mot havet och Lofoten, den har en utsikt som fullständigt tar andan ur en.
Närheten till havet har dock en baksida: isiga pister. Hittade några off pist-svängar högt upp i systemet, men det blev en kort skiddag.

Softade resten av dagen.
Efter två konsertdagar som de igår och iförrgår så kan man behöva slöa lite.
Jag kan rekommendera skybaren i det nybyggda hotellet.
Narvik har äntligen fått ett schysst espressoställe som faller oss trendängsliga i smaken.