Uværshula!

Nu är jag på väg upp igen, det var ett tag sen sist.
Familjen följer med och stannar de första dagarna.

Vi vill vara miljöhjältar, och äntrade därför nattåget från Stockholm igår kväll. När vi vaknar upp i Nattavaara går vi till bistrovagnen.
"Bistrovagnen". Vilket skämt. Hur ska vi få folk att sluta flyga och börja tåga om det är så här?
Skärpning, SJ, eller vilken fransk/tüsk/finsk speditionsfirma det nu är som övertagit det slitna olönsamma norrlandståget.

Precis innan vi ska gå av i Kiruna så rasar det in ett entusiastiskt kinesiskt filmteam i kupén och börjar intervjua oss om vårt miljöengagemang. Dom är på miljöreportageresa i den höga nord.
Vi lyckas inte riktigt få dom att fatta hur bråttom vi har så det blir väldigt komiskt :-D
Filmtips: "Lost In Translation".

Sedan kör vi bil i fem timmar genom det sedvanliga 360-graders-panoramat med fjäll (gäsp), fjordar (gäsp), renar, örnar (gäsp gäsp).
Gäsp? Är jag blasé efter bara två år häruppe?
Inte bra..
Barnen är inte särskilt intresserade heller, de tittar in i sina bildskärmar.
Återstår Katarina, som får ta på sig ooo-andet och aaa-andet och hon gör jobbet bra.

Vi kommer fram till huset jag hyrt ute vid den klippiga kusten på Hadseløya med den spikraka horisontlinjen utanför köksfönstret.
Filmtips: Tarkovskij.

Sedan går vi raka vägen ner till havet och "Uværshula" (Ovädershålan), en otroligt romantisk pytteliten byggnad mellan två naturliga klippväggar. Den har en enkel tegelvägg bak, en liten vedspis, och en trävägg fram med dörr och fönster ut mot havet.
Och gratis wifi. Nej det sista var ett skämt.

Det är vindpinat, enkelt, som hämtat ur "Den gamle och havet". (tror jag..?)

Eller någon kommande Apple-reklamfilm

Det är sen kväll. Vi leker bland klipporna medan de stora vågorna kastar sitt skum och solen skiner på den ljusa natthimlen.

Uværshula klockan 21.