Dag 2 på repetitionerna av "Narvik 9".
Idag var jag lite mer tvivlande..inte fullt så glad som igår. Varför skrev jag såhär och inte sådär etc etc.
Känner du till Zen-cirkeln?
Den beskriver hur en utvecklingsprocess går till. Den är universell, passar till allt.
Överst har man processens början, fas ett. Där finns härliga saker som "nybörjartur", "nyhetens behag", "gut feeling", "barnatro".
Man är fri, ohämmad, som ett barn, oförstörd. Det går lätt, det blir bra.
Sedan börjar man förstå saker. Huvva. Det börjar bli komplicerat.
Det går neråt i cirkeln.
Man går in i en jobbig fas av tvivel och självkritik. Man försöker och försöker, framstegen kommer inte så snabbt som man skulle vilja, man tappar lusten, längtar tillbaks till den förra fasen, då allt gick så bra.. En del slutar här, ger upp.
För den som har tålamod och håller ut, väntar fas tre, då man faktiskt har förstått det, lärt sig handlaget, bemästrat det. Bra för självförtroendet. Men det är, irriterande nog, fortfarande inte lika bra som det var där i början, det har inte schvungen, det är kontrollerat eller intellektuellt på något vis, man kan liksom för mycket...Också här är ett förnuftigt ställe att ge upp, och istället satsa på en bra lön som kompetent chef över dom som fortfarande orkar.
Men fas fyra kommer där uppe, på cirkelns topp! Där allt började. Man glömmer bort allt man lärt sig, och blir barn på nytt, "går i barndom", man får nybörjartur igen, "no-mind", det går liksom av sig självt. Allt börjar om igen, men denna gång på en mycket högre nivå!
Där har ni ett varv på Zen-cirkeln, eller Zen-spiralen som den egentligen borde heta tycker jag.
Hur var det med titeln på detta inlägg?
Jo, Narvik är ganska tomt på kvällarna, och jag har undrat vad folk egentligen gör...nu har jag fått en möjlig förklaring. Denna affär ligger på bästa läge på huvudgatan i den lilla staden:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar