Au revoir, Sortland skyline!

Lämnar Sortland i ottan och åker till fygplatsen. Solen skiner, men ack och ve, planet lämnar Nordnorges mark alltför sent, och när vi kommer till Oslo har Stockholmsplanet redan gått.

Innebär extra tid att ha hemlängtan. 

Denna Nordnorge-omgång har varit proppfull av nya trevliga människor, möten och musikupplevelser,  men ovanligt fattig på naturupplevelser, dom har jag helt enkelt inte hunnit med. Jag har under de senaste två veckorna musicerat med 7 olika ensembler, innehållande inte mindre än 121 medlemmar totalt! I alla åldrar och på absolut alla nivåer!

Men jag märker nu att det är en annan sak som jag längtar efter extra mycket, nu när jag har bott på småstadshotell i två veckor: jag längtar efter smakupplevelser.
Att inte älska fisk är praktiskt taget ett landsförräderi när man befinner sig i Vesterålen/Lofoten.
Som närapå-vegetarian trivs jag kulinariskt allra bäst i Indien och Sydostasien..

Att äta frukost som jag själv gjort, eller nån som känner mig väl. 

Jag längtar till kaffet på mitt stamställe, där dom vet hur jag vill ha det. 

Eller att, om andan faller på, kunna välja mellan typ hundra olika restauranger av de mest skilda slag bara i min stadsdel. Där dom inte tittar konstigt på en när man beställer vegetariskt.

Over and out, tillbaka igen redan på tisdag, den 31 januari.

Au revoir, Sortland skyline!