Denna gång med flyg hela vägen till Tromsø, via Oslo Gardermoen.
Gardermoen är den flygplats varifrån alla direktflyg till Helvetet går.
Nej, jag bara skojade, men på fredagseftermiddagarna verkar det iallafall som det gör det.
Jag kliver ut ur planet och påbörjar den oändligt långa, ökända "Gardermoen-marschen". Idag måste jag dessutom "börja om" och checka in på nytt här, eftersom jag kommer från utlandet.
Väl framme i avgångshallen förstår jag direkt: här gäller det att krypa in bland apparna i sin egen lilla iPhone och göra sig en trygg fantasivärld därinne, för ute i verkligheten vill man inte vara. Där beter sig folk som svin eller idioter eller både och.
Tron på mänskligheten försvinner.
..men återkommer när man ser vakten som står vid ingången till säkerhetskontrollen. Han som med en ängels tålamod förklarar för de aggressiva svinen, som anser att just precis dom har rätt att tränga sig före alla andra, att "kön begynner där borta. Ja, ni måste ställa er där. (Nej bara för att ni är vit medelålders man med slips, kulmage och ett hånflin på läpparna så har ni inte rätt att bara gå rakt in här)".
Hur orkar han? Vilken vardagshjälte. Eller sparar han alltihop till familjen därhemma?
Jag hinner med Tromsø-planet med en hårsmån och jag har inte skällt ut någon än.
Men i taxikön utanför terminalen i Tromsø tar mitt tålamod slut, när ett hånflinande par spelar dumma och går rakt in framför mig i kön.
Jag blir faktiskt lite glad över min egen reaktion, än finns det liv i gubben, lite testosteron finns det kvar liksom.
Om tio år kanske mitt tålamod räcker även till taxikön, resans avslutande prövning.
Så fort jag stänger hotellrumsdörren om mig och går in på badrummet så förvandlas hela fredagsflighten till vattenånga och går upp i rök.
Jag pustar ut.
Jag packar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar