"Man är olika, sedan dör man"

Att fira sin födelsedag ensam på hotell kan väl tyckas sorgligt.
Men har man just åkt hemifrån och inte hunnit drabbas av hemlängtan, och staden är vacker och trevlig och himlen är blå, så är det inte så dumt faktiskt.
Precis så är det i Tromsø idag.

Eller är det något fel på mig? Att jag tycker det är riktigt OK det här, faktiskt mysigt?
Det är säkert mest genetiskt, som allting är nuförtiden.
Och så brukar jag skylla på mitt jobb, att jag måste förhålla mig till så mycket nya människor hela tiden, i vart och ett av mina många projekt, att jag måste få tid för mig själv för att inte bli utbränd. Men det är en halvsanning, för så är det många som har det i jobbet. Och de flesta brukar framhålla det som en fördel att deras jobb innebär mycket kontakter med nya människor. Det är inte det som gör folk utbrända.

Nej, som en musikerkollega till mig, trummisen André Ferrari, sa:
"Man är olika, sedan dör man".

Trummisar, barn och alkisar. Lyssna på dom.