onsdag 27 juli 2011

Vilken tur!

Idag tänker jag inte ge upp.
Familjen ska gå på tur.

Det heter "utflykt" på svenska. "Tur" låter som något positivt, men "utflykt"?
"Ut allesammans, vi måste fly!"
Nej, där har Norge fattat galoppen bättre. Man har ju tur när man får gå på tur!

Min fru är uppväxt i Stockholms innerstad. Jag behöver väl inte säga mer.
Detta är de tre par skor som hon tog med sig när hon åkte upp hit till Nord-Troms:
Hmm...vilka ska jag välja till fjällvandringen...?
(Hon valde dom till vänster.) Mina barn Joel och Siri har lite mer fjällvana. De är uppvuxna på bergssluttningen i Saltsjöbaden, och har tältvandrat i Abiskofjällen, en natt. 

Jag packar ryggsäcken med spritkök, kåsor och sittunderlag.
Ingen frystorkad mat och kaffepulver här inte, här gäller det att smöra.
Jag gör en tomatsås, tar med pasta som ska kokas på spritköket, samt renkött och parmesanost.
Espressokaffe i en liten termos, mjölk till en caffe latte.
Joel och Siri slänger med en flaska läsk, man vet ju aldrig hur fjällbäckens kristallklara vatten smakar, eller hur? 
Dom bekymrar sig lite över att det inte går att dela upp exakt jämnt i kåsorna, men beslutar sig ändå för att ta med läskflaskan.

Solen tittar fram! och vi börjar vår långa dagsmarsch längs stenstranden till jåkken (cirka 1 km). Dottern bryter nästan ihop halvvägs och lägger sig ner. Men med lite övertalning kommer hon på fötter igen, och vi når jåkken. Där börjar den långa stigningen uppåt mot baslägret vid forsen (50 m.ö.h.).
Vi slår läger och lagar till lunchen.
Baslägret
Joel och Siri gör en upptäckt: kåsorna har markeringar som gör att det går att dela upp läsken exakt lika!

Vi går på expedition uppåt fjället, men det börjar regna, så vi upprättar ett nödläger under en klippa (60 m.ö.h.). 
Nödlägret.
Det regnar i minuter, vi tappar räkningen men det rör sig om mer än 5 minuter.
Vi är nu ganska medtagna. Någon börjar tala osammanhängande, och provianten är slut. 
Jag fattar beslutet att påbörja nedstigning.
När vi når fjorden och E6:an är det en märklig känsla att se den första bilen svischa förbi. Civilisation.
Vårt kära Lassagammi är i princip i samma skick som när vi en gång lämnade henne.

Tack Siri för hjälpen med dagens blogginlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar