Smygpremiär på "Narvik 9"

Idag höll MiN-ensemblen och jag en offentlig generalrepetition. Det var smygpremiär på "Narvik 9" samt ett stycke skrivet av en ung Narvik-tonsättare, Amund Vedal.
Publiken var ung, det var gymnasiets musiklinje.
Det mesta på programmet är väldigt "svår" musik.  Väldigt "modernistisk". Mitt stycke är rena schlagerlåten i jämförelse, en katt bland hermelinerna.
Jag undrar vad musikgymnasisterna tyckte? När jag själv gick på musikgymnasiet så var jag kompromisslös. Det var mitt livs mest modernistiska period. Jag hatade all musik med tonart, melodi, enkla ackord eller enkla rytmer. Jag hatade på ett passionerat, svart-vitt sätt som endast ungdomen kan. Men det svart-vita ska vi vuxna inte hånskratta åt, där i finns en kraft som kan störta diktaturer! Länge leve den kraften!

Sedan grånar man och blir "nyanserad", och dessutom "smartare" i sina åsikter...och diktatorerna kan sitta kvar..

Svår Musik.