Premiär på "Narvik 9"

Tidigt på morgonen åkte jag upp längs fjordarna till Harstad, där festivalen Ilios just nu pågår. Ilios är sol på grekiska. Solen har nu börjat visa sig igen efter mörkertiden, och detta firas originellt nog med denna festival med s.k. ny musik. "Ny musik" är ett ganska vagt begrepp, men som underförstått betyder: musik som inte säljer så mycket, påhittad av folk som fortfarande lever.

Vi spelade vår konsert i det kritvita, skönklingande Galleri Nordnorge inför en förhållandevis stor skara faktiskt - i storstäder brukar ny-musik-konserter locka otroligt få människor. Sex moderna verk stod på programmet, varav två uruppföranden: mycket unge Narvikingen Amund Vedal's "Intakt", samt mitt verk "Narvik 9".

Inge Rolland, flöjt, Ole Kristoffersen, klarinett, Anton Biehe, fagott, Torleif Torgersen, hammarklaver, Tor Johan Bøen och Øivind Nussle, violin, Kate Read, viola och Hans-Urban Andersson, cello, samt jag på elbas, vi har repat i fem dagar på "Narvik 9".

Nu var det äntligen "skarpt läge", och vi hade en massa energi och "nerv" som måste ut, så det blev ett kraftfullt och känslosamt framförande, samt en del oväntade missar. Ett uruppförande som det bör vara, helt enkelt.

Narvik 9 uruppförs.

Folk kom fram efteråt och delade sina intryck av stycket med mig. Gud så härligt att få en stunds vila från den eviga gnölande självkritiken.

Efteråt gick jag raka vägen till hotellrummet och skrev om några ställen i partituret som jag nu efter uruppförandet bestämt mig för att ändra. Så brukar det bli.

Sedan fick det bli en öl och en prat, och konsert med årets festival-affisch-namn,  enmans-dator-akten "Biosphere", grannstaden Tromsøs stolthet. När jag lite försenad kom in i lokalen såg jag en massa människor som satt som förstenade i långa rader och tittade på en lika förstenad kille som stod på ett podium, med händerna på några reglage, och blicken fäst snett neråt på en laptop framför sig . Ett bildspel på väggen var det enda som rörde sig i lokalen, i alla fall under den dryga halvtimme som jag orkade vara där.

Min hjärna jobbade febrilt.

Är det här...allt liksom?...När börjar det...?

Jag fick en känsla av dystopisk framtidsvision. Jag fick aldrig reda på hur det slutade, men jag misstänker att det inte rörde sig om något Hollywood-slut, happy end...vi är inte kända för det, vi från Norr..

Hursomhelst, tummen upp för Biosphere.