Äntligen färdig!

Att komma som gäst på det här sättet, till stråkkvartetter och kammarensembler, är mycket speciellt.
Det är inte de vanliga rollerna som gäller.
Denna gång är min roll inte solistens; som ska vara i fokus hela tiden, och aldrig göra avkall på sitt personliga uttryck.
Min roll är inte heller kompmusikerns; som ska understödja utan att stjäla fokus, och som måste vara beredd att kompromissa med sin egen smak.

Nej, det här är något speciellt, Jag skulle väl säga att min roll är att "störa men inte förstöra"
(= forstyrre men ikke ødelegge) ..
Kreativt givande och tagande. Respektfullt men ärligt.
Det är egentligen en hyperkänslig balansgång som kräver en stor portion social begåvning.

Hmm...den "arbetsbeskrivningen" stämmer ju in på en annan aktivitet:
den att vara människa.
Att vara gäst en stund på den här planeten.

Harstad skole

...punkt...streck..nej ett fiss....en oktav upp. streck..mezzoforte..och.. Äntligen färdig!!!
Idag avslutade jag äntligen ett halvårs arbete med ett stort verk för stråkorkester, elcello och steel pans, som har fått namnet "Amorphicon".
Framöver kommer jag att ha mer tid och kreativ energi för projekt A.I.R.Nordnorge.
"Amorphicon" har ju hela tiden funnits där och pockat på "du måste arbeta mer med mig", "glöm inte bort mig, jag måste bli färdig".
Uruppförandet sker om lite drygt en månad i Sverige, så nu måste jag börja öva på stycket också, "glöm inte bort mig, att öva på mig också".
Så är det att vara komponist och musiker.

Inatt kommer jag att sova gott.