Det har turnerats på duo med saxofonisten Anders Paulsson, spelats konsert med gitarristen David Stackenäs och jazztrion Trio X, gästspelats på två skivor, förutom det Dagliga Letandet Efter Tonerna förstås.
Det där letandet högt och lågt bland frekvenserna, efter elektrisk ton, akustisk ton, nerskriven ton, spontan ton.
Extra kol har lagts på utvecklingsamtal, klassfest, läxläsning och allt det som hör föräldraskapet till, för att kompensera..
Relationer av alla de slag är fulltankade och servade. Den här gången ska dom hålla för en månads frånvaro (utom min familj, som kommer upp om två veckor)
Mats Dahlberg möter upp med bilen på flygplatsen.
Jag lämnar Kiruna i flygande fläng.
Trodde jag ja. Bromsarna luktar bränt, bilen måste in på verkstad omedelbart.
Ingen verkstad i hela Kiruna har tid med en 08 som hamnat i knipa. Till slut blir 08:an desperat och börjar fråga Kundmottagaren om att få låna verktyg för att göra det själv.
"Medhjälp till självmord" ser Kundmottagaren framför sig i ett domstolsprotokoll och fixar omedelbart en tid, direkt, på studs.
Tre timmar försenad, men lättad, kör jag norrut, i mina egna hjulspår från i september.
Jag skulle kunna svära på att vägen har blivit 30 % kortare sedan jag körde den sist.
Rumtid är konstiga grejer.
Varje gång man upprepar något så känns det fortare/kortare, eller hur?
Hur förklarade Einstein det?
Om man fick leva om sitt liv så skulle det gå 30 % fortare. Och en gång till, 30 % fortare igen.
70 % x 70 % x 70 % x 70 % x 70 % x 70 % x 70 % x 70 % etc. ∞
 |
| Stannade till i Övre Soppero vid solnedgången |
Ursäkta svamlet.
Det är lämmelår i år. Tydligen. Det ligger döda lämmlar hela vägen från Skibotn till Nordnes, och jag kan inte undgå att köra över några själv. Dom lockas ut på vägen av billjusen men blir förvirrade när de väl får ljuset på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar