2 1/2 timmes färd över fjordar och öar. Först i bil - sen på båt - i bil - på båt - i bil.
Väl framme i Tromsø skulle det hela avslutas med ännu en båt.
Ombord på en gammal valfångare! skulle jag träffa "ungdomarna" i Kåfjords egen kör "Generationskoret". Alla ungdomarna har flyttat in till Tromsø, men är fortfarande med i kören iallafall, som en länk tillbaka till hembygden där bortanför östra horisonten.
"Ombord på en gammal valfångare".
Alltså, ni förstår inte vad jag talar om.
En galen norrman får en idé: "Jag köper ett gammalt övergivet illaluktande valfångarfartyg, river ut allt, låter mästerarkitekten Sami Rintala förvandla det till ett zenbuddhistiskt lyx-spa med turkiskt ångbad, saltvattensbassäng direkt från havet, gourmetkök, samtidigt som den görs fullt sjövärdig, sedan lägger jag den vid kajen i Tromsø och hyr ut den till folk och ser vad som händer! Ja, det gör jag."
Att sitta inne i båten omgiven av kören, i denna "spets-fantastiska" miljö kombinerad av yttersta förfining och slitna råhet, och höra dom sjunga min nyskrivna "Mu ruoktu lea mu váimmus", irländska sånger, amerikansk spiritual, Mozart..
Det var helt absurt. Det var oförglömligt.
Och det var alltså själva "arbetet".
Sedan följde "fritiden"..
Kort sagt: detta blir för mig en "kör-övning" med vilken alla efterföljande "kör-övningar" kommer att jämföras.
 |
| Vulkana utifrån |
 | ||
Vulkana inifrån
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar