Bodø Blues

Dagen efter.
Någon har bytt Technicolor-filmen mot svartvit VHS.
Jag är ensam i Bodø - ja det finns såklart andra människor i staden, men haja:
utsikten från ett skitigt hotellrumsfönster i Bodø en mulen måndagsförmiddag när resten av turnégänget har flugit hem söderut...den får dig att behöva Ta Till Något.
I mitt fall blir det jobb. Jag går inte ut. Jag hänger över partitursidor, cellosträngar och mailprogram,
och när städerskorna kastar ut mig ut rummet på eftermiddagen åker jag ut till flygplatsen där jag ska vänta i 5 timmar.
Jag försöker muntra upp mig med den vackra utsikten och en Freia Firkløver Melkesjokolade. Jag väljer den med Hasselnøtter, det känns lite extra festligt. Espresson är en "expresso". Jag längtar hem.

Ser ni de vackra fjällen i bakgrunden?

Men jag åker istället norrut, till mitt andra hem.

När kvällsflyget går in för landning i Tromsø så skiner solen över de vita fjälltopparna och livet känns plötsligt lättare att leva. 

Det är payback time för Nordnorge nu vad gäller dagsljus!

Innan läggdags klämmer jag in ett rep med familjen Rundberg och de andra i kören. Vi ska ha en konsert på fredag.