Tid och rum ÄR samma sak

Kapitel 3, Dag 1.
Resdag.
Familjen är med upp, ska stanna den första veckan.

Först till Kiruna.
Folk är snälla. Förvånansvärt mycket och ofta.
Min kärra har stått på verkstaden på Östermalms Bil (Kirunas Östermalm) ända sedan i november förra året.
Trots att det är söndag idag så åker Stig till jobbet och kör fram min topptrimmade bil åt mig, uppvärmd och snöfri.
Man blir rörd.
Därefter kör man till Nordnorge.

Det är mörkt häruppe nu, väldigt mörkt.
Bilen på vägen känns som en liten farkost i den oändliga rymden, med en besättning på fyra astronauter plus en cello.
Det där som Einstein svamlade om, det känns verkligen idag.
Det där om tid och rum, att det egentligen är samma sak:

Jag har varit nere i Stockholm i två månader.
Men det känns inte så, det känns som två dagar.
Och det kanske inte är så fel känt trots allt;
om det vore längre avstånd (mycket) mellan Stockholm och Manndalen, och min bil vore snabbare (mycket) så skulle Coop-kassörskan här i Manndalen verkligen kunna svära på att jag var här och handlade i förrgår..
zzz..
zzzzzzzzzVi är trötta (mycket) och orkar inte tänka på det här just nu.
Och vi måste bädda sängarna.