Stockholm-Umeå

Äntligen på väg.
I en bil fullastad med den senaste tekniken.. och ett spritkök.

Varvar mellan Peter Nylanders "Eyes open" i CD-spelaren, "74 Hindustani Ragas" i iPoden och Annika Östbergs livsöde i radion.

Norrut. För varje mil är det något som rinner av mig.
Det blir allt glesare mellan tecknen på mänskligt liv, förutom själva asfalten då förstås. Samtidigt som jag blir mer och mer energisk. Finns det ett samband?

Fick en ide till starten på "Vidderna inom mig": Pumpande bas och trummor under staccatoblåsare och uppepå hela härligheten en kvidande cello unisont med en soloröst. Då och då luckor i baspumpet då allting svävar...

Detta är samtidigt en resa bakåt i tiden; jag passerar Härnösand. När jag var 14 flyttade jag hemifrån dit för att gå på gymnasiet. Jag bodde i ett litet hus alldeles för mig själv. Jag har långt senare förstått att det var alldeles för tidigt i livet..det var en ganska jobbig tid, Härnösands-åren.
Eller: Härnösand-såren.
Jag led av fruktansvärda eksem på den tiden, fick ibland ligga på sjukhus t.o.m.

Etapp 1 snart tillryggalagd.

Framme i Umeå, staden där jag var barn. Hon har klarat sig alldeles utmärkt utan mig i 33 år nu. Hon har vuxit på både bredden och höjden och blivit allt coolare. Jag blir alltid glad när jag återser henne, Umeå.

På kvällen middag med min syster Tjia, som också är på tillfälligt besök.
Det känns lyxigt, ovanligt och trevligt att ha tid och möjlighet med en middag på tu man hand med sin syster. Att hinna tala färdigt om saker och ting.

Gågatan i Umeå

Location:Umeå,Sverige