 |
| Reg-skylten passar mig fint, speciellt i Norge |
Ett så pass stort inköp gör att det hela känns väldigt konkret - nu blir det hela faktiskt av, liksom.
Jag känner en oro...kanske klassisk resfeber?
Jag, som har turnerat mer eller mindre under hela mitt 28-åriga yrkesliv, kan väl ändå inte känna resfeber längre?
Men kanske ändå, för att detta är så pass annorlunda. På en vanlig turne finns det en plan för alla dagar, timmar och ibland minuter och sekunder, för när och var och vilka och vad som ska hända.
Men den här gången?
"Båten blir till medan man ror".
Den här oron.
Den påminner mig om när jag plötsligt flyttade till New York ett år på nittiotalet. Jag hade rest hela långa vägen och äntligen kommit fram, lägenhetsnyckeln passade, hurra, sen satt jag där ensam i den dammiga, övermöblerade andrahandslägenheten på östra Manhattan och såg på de blinkande ljusen på andra sidan East River och tänkte : "Men herregud vad har du gjort? Tänk om hela grejen blir helt meningslös, misslyckad? Nu har du ett helt år framför dig av detta, grattis grattis liksom."
Året i New York blev väldigt bra.
Men oron känns igen.
Den här gången är det ju andra förutsättningar. Miljön t.ex., den är typ helt motsatsen till New York.
Och en förväntan, från andra än jag själv.
Men också en massa värme från andra än jag själv..
I New York var jag anonym.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar